Tre gaser, tre logiker
Skärgasen blåser ut den smälta metallen, skyddar optiken och påverkar skärningens kemi. Fel gas ger i bästa fall en svartnad kant — i värsta fall halverad hastighet och dubblad kostnad.
Syre (O₂) — valet för kolstål
- Den exoterma oxidationen med järn tillför energi och höjer hastigheten märkbart i grovt kolstål
- Lämnar en oxiderad (mörk) kant — tänk på det före svetsning eller ytbehandling
- Låg gaskostnad och måttligt tryck
Kväve (N₂) — rostfritt och aluminium
- Inert utblåsning utan reaktion — oxidfri, blank kant som går att svetsa direkt
- Kräver högt tryck (15–25 bar) och hög effekt; stor förbrukning och högre kostnad
- Enda svaret för synliga detaljer i rostfritt av hög klass
Luft — det ekonomiska alternativet
- Ungefär 78 % N och 21 % O, lägst kostnad (bara en kompressor plus torkning och filtrering)
- Utmärkt för tunt kolstål, galvaniserad plåt och aluminium i volym
- Måste vara torr och oljefri, annars drabbas optikens livslängd och kantkvaliteten
| Gas | Bäst för | Kant | Kostnad/m |
|---|---|---|---|
| Syre | Medelgrovt och grovt kolstål | Oxiderad mörk | Låg |
| Kväve | Rostfritt / aluminium | Oxidfri blank | Hög |
| Luft | Tunnplåt i volym | Måttlig | Lägst |
I praktiken blandar en verkstad alla tre efter jobbtyp. Välj utifrån material, tjocklek, ytkrav och gaskostnad per meter — inte enbart skärhastighet.